Altaret på berget Ebal
Adam Zertal (1936 -2015)
Adam Zertal (December 3, 1936 - Oktober 18, 2015) var professor i det antika mellanösterns arkeologi på universitetet i Haifa i landet Israel. Han blev allmänt känd på grund av sin upptäckter vid altaret på berget Ebal. I tillägg upptäckte och definierade Zertal fotformade platser i Jordandalen.
Zertal identifierade den rituella platsen på berget Ebal som Josuas altare. Detta är det altare som är nämnt i 5 Mosebok och Josuas bok. Zertal sammanfattade historien om upptäckten och kommentarerna från det akademiska etablissemanget i sin bok "A Nation Born: The Altar on Mount Ebal and the Birth of Israel”.
Platsens lokalisering
Platsen är lokaliserad 1,5 km NÖ om toppen av berget Ebal, på el-Bornat förlängningen (785 m över havet).
 |
| Den fotformade inhägnaden på berget Ebal |
Platsen blev funnen under en arkeologisk undersökning i april 1980 av Menashe Hill Survey Group. Den blev utgrävd mellan 1982 och 1989 av en delegation som leddes av professor Adam Zertal.
 |
Flygfoto av platsen. Blått: den
fotformade inhägnaden.
|
 |
Rött: den rituella platsen
|
 |
Efter rensning av stenhögen uppenbarades en rektangulär struktur som mätte 9x7 meter. Angränsande finns två stenbelagda gårdsplaner som separarerats av en sluttande ramp vilken når till strukturens topp. Hela strukturen är byggd av fältstenar och rampen är rest till en höjd av 4 m ovan marken. Den inre strukturen var fylld med lager av aska och sten, och det verkar som om denna struktur avsiktligen hade begravts under en hög med stenar, 30 m i diameter och 4 m hög. Runt platsen fanns tusentals krukskärvor från den tidiga Järnåldern, daterade till 12:e århundradet f Kr.
Hörnen på huvudstrukturen vetter i 4 huvudriktningar, liksom det gör på mesopotamiska altaren.
 |
| Platsen efter rensningen från stenarna som övertäckte den |
Huvudstrukturens arkitektur
En skiss av strukturen avslöjar en hög överensstämmelse med antika mesopotamiska torn (ziggurater) och med karaktären på det altare som fanns i tabernaklet.
Ziggurat-skiss Den rituella
 |
| US soldater från 17:e eldbrigaden går uppför trapporna på den 4000 år gamla Zigguraten i Ur, byggd av kung Ur-Nammu |
Hur man ska närma sig altarets topp
Enligt Bibeln skulle kohaniterna (söner av Aaron) gå upp till toppen av ett altare endast på en ramp; det var förbjudet att bygga trappor.
2 Mosebok 20:26 Inte heller må du stiga upp till mitt altare på trappor, på det att inte din blygd må blottas därvid. |
| Den sluttande rampen: de två innergårdarna är separerade av en sluttande mur i två nivåer |
Stenarna som platsen byggts av
Den rituella platsen som utgrävdes på berget Ebal var helt och hållet byggd av fältstenar (ohuggna stenar)
.
.
Enligt den bibliska befallningen, skulle ett altare byggas endast med fältstenar (ohuggna stenar). Man bör lägga märke till att de kanaaneiska altare som upptäckts är byggda av huggna stenar.
5 Mosebok 27:4 Och när ni har gått över Jordan, ska ni på berget Ebal resa dessa stenar, om vilka jag idag ger er befallning; och du ska bestryka dem med kalk. 5 Och du ska där åt HERREN din Gud, bygga ett altare, ett altare av stenar, som du inte ska bearbeta med något järn.
Josua 8:30 Då byggde Josua åt HERREN, Israels Gud, ett altare på berget Ebal, 31 såsom HERRENS tjänare Mose hade bjudit Israels barn och såsom det var föreskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna stenar, som inte var bearbetade med något järn. På det offrade de brännoffer åt HERREN och slaktade tackoffer.
Utfyllnaden av huvudstrukturen
Under utgrävningen upptäcktes det att huvudstrukturen innehöll lager av sten och aska. Askan innehöll en stor kvantitet av brända ben. Nära 960 ben blev funna i fyllnaden av strukturen och ytterligare 2000 i området däromkring. Benen representerade cirka 100-200 djur. De blev indelade i fyra olika typer: getter, får, boskap och en typ av gasell. När benen undersöktes, lade zoologerna märke till att majoriteten av djuren var unga handjur.
* Observera att bland benen fann man även ben från en vildkanin och en igelkott (eftersom dessa inte var brända, hade de antagligen dött naturligt på den här platsen).
 |
| Gasell i Karmel |
Benstatistik
• 99% av benen var kosherdjur (enligt Moseböckerna)
• Över 90% av djuren befanns vara kosher för offer (Det fanns också andra kosher djur men inte för offer).
• Över 90% av djuren hade bränts med öppen eld och var inte kokta.
Platsen daterades till det 11:e århundradet f Kr genom C-14 metoden på material taget från djurben.
Offerdjur i Bibeln
Bibeln visar fullständig överensstämmelse med djur tillåtna för offer jämfört med benen på den rituella platsen på berget Ebal.
3 Mosebok 1:2 Tala till Israels barn och säg till dem: När någon bland er vill bära fram ett offer åt HERREN ska ni ta ert offer av boskapen, antingen av fäkreaturen eller av småboskapen. 3 Om han vill bära fram ett brännoffer av fäkreaturen, så ska han därtill ta ett felfritt djur av hankön och föra det fram till uppenbarelsetältets ingång för att han må bli välbehaglig inför HERRENS ansikte.
2 Mosebok 12:5 Ett felfritt årsgammalt lamm av hankön ska ni utvälja; av fåren eller av getterna ska ni ta det.
5 Mosebok 14:4 Dessa är de fyrfotadjur som ni får äta: fäkreatur, får och getter, hort, gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer.
Offren
I området fann utgrävarna hundratals fragment av krukskärvor såväl som ett stort antal intakta lerkärl som blivit begravda efter att de hade blivit fyllda. De hade blivit använda som lagringskärl, kokkärl och offerkannor. En analys av leran indikerar att det keramiska materialet från kärlen kom från närliggande regionen Wadi al-Fará (Tirza floden). Inuti några kannor fanns offer av guld och bronssmycken i egyptisk stil (detta kan indikera att dessa nomader hade varit bosatta en tid i Egypten).
Andra begravda kannor hade rester av organiskt material som var i dem (kanske olja och vin hade varit i dem i det förgångna). Utgrävarna avtäckte också ett fyrarumshus (känt som ett israelitiskt hus) som innehöll stora Pithos (stora lagringskärl).
Utgrävarna fann tiotals kärl begravda runt huvudstrukturen, som innehöll gåvor och offer (de hade gått sönder endast på grund av tidens tand).
Bland offergåvorna fanns två skarabéer (Egyptiska sigill) daterade till Ramses II (cirka 1215-1275 f Kr). Samma slag av skarabéer har blivit funna i Egypten, Jordandalen och på Cypern. Det fanns också varierande typer av smycken, några av dem i guld, andra i silver och brons.
Offergåvor i Bibeln
Alltigenom Moseböckerna och i Bibeln, är lagarna för offer till Israels Gud detaljerade när det gäller typ av offer, kvantiteter och de rituella stegen genom hela offret.
4 Mosebok 15:10 och såsom drickoffer ska du bära fram en halv hin vin; ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
3 Mosebok 2:4 Men när du vill bära fram ett spisoffer av det som bakas i ugn, ska det vara av fint mjöl, osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja.
2 Mosebok 25:1 HERREN sade till Mose; Säg till Israels barn att de samlar in en offergåva åt mig. Den ska samlas in från alla dem som har ett hjärta so är villigt att ge. Detta är den offergåva som i ska ta av dem: guld, och silver, och koppar;
Lott (ödes) tärningen
Denna tärning befanns vara begravd nära huvudstrukturen. Kuben är gjord av sten och incisionen är ingraverad i olika former. Det verkar som om den använts som en ”ödeskub”; liknande kuber har blivit funna på olika rituella platser från Järnåldern, och bland forskarna finns det de som tror att det är en ritning av själva strukturen.
 |
| Lottkuben funnen på den rituella platsen på berget Ebal. |
Lottens funktion i Bibeln
4 Mosebok 26:52 Och HERREN talade till Mose och sade; ……… 55 Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen på sina fädernestammar ska de få sina arvedelar. Efter lottens utslag skall var stam, större eller mindre, få sin arvedel sig tillskiftad.
Josua 14:2 genom lottkastning om vars och ens arvedel, såsom HERREN hade bjudit genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen. |
| Lottkubritningen |
Rökelsekaret
Kalken (rökelsekar) gjord av pimpsten var begravd under huvudstrukturen. Den är gjord av lätt vulkanisk sten. En liknande sten blev funnen av professor Flinders Petrie i Hathors tempel, i Serabit el-Khadim, på Sinaihalvön. |
| Altarets lokalisering |
Bibeln ger information om platsen för altaret. I Josua bok har vi den geografiska lokaliseringen av altaret i relation till bergen runtomkring,.
5 Mosebok 27:4 När ni har gått över Jordan, skall ni på berget Ebal resa dessa stenar som jag idag ger er befallning om, och du skall bestryka dem med kalk. 5 Och du skall där bygga ett altare åt HERREN, din Gud, ett altare av stenar, som du inte skall bearbeta med något järn. 5 Och du skall där bygga ett altare åt HERREN, din Gud, ett altare av stenar, som du inte skall bearbeta med något järn.
Av Bibeln kan man förstå att altaret var byggt på en plats från vilket det kunde bli sett från två berg, berget Ebal och berget Gerizim. Lokaliseringen av den rituella plats som Zertal fann har inte någon synlig linje till det samaritiska berget Gerizim ( toppen av berget Ebal) är i vägen för linjen).
Problemet med berget Gerizim
Bergen runt Nablus 
Utsikt från berget Gerizim 
Utsikt från altaret till berget Kabir 
Utsikt från den rituella platsen till berget Gerizim  |
Toppen av berget Ebal avbryter utsikten mellan altaret och berget Gerizim
|
Den bibliska topografin av Sikems region
Enligt den bibliska beskrivningen finns det tre berg runt den gamla staden Sikem; berget Ebal, berget Gerizim och ett berg kallat berget Zalmon. Det sisnämnda berget förekommer i historierna om Abimelek i Domarboken.
Dom 9:47 Man underrättade Abimelek om att alla männen i Sikems torn hade samlats där. 48 Han gick då med allt sitt fok upp till berget Salmon. Abimelek tog en yxa i handen och högg av en trädgren, som han lyfte upp och lade på axeln. Och han sade till foket: ”Skynda er och gör detsamma som ni sett mig göra
Bergen runt Sikem 
Samaritanerna i Bibeln
Bibeln beskriver samaritanerna som en folkmängd från nationer, av vilka några är en återstod av ättlingar till israeliter som blev kvar i Samarien, och några av den är olika folk som förts till Samarien av Assyrien under Israels exil (cirka 730 f Kr)
2 Kon 17:24 Kungen i Assyrien lät folk komma från Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och bosätta sig i Samariens städer istället för Israels barn. Dessa tog Samarien i besittning och bosatte sig i städerna där.
 |
| Samaritaner i bön på berget Gerizim, påsken 1944 |
Josefus kallar, i bok I kap 2 av ”Judarnas krig”, samaritanerna för den nedsättande termen ”Cuhatiter”, han nämner också templet som samaritanerna reste på berget Gerizim.
”6. Emellertid, vid ett annat tillfälle, när Antiokus var borta på en expedition mot mederna, och på det viset gav Hyrcanus ett tillfälle att hämna sig på honom, gick han omedelbart till attack mot Syriens städer, eftersom han tänkte, vad också bevisades vara fallet med dem, att han skulle finna dem tomma på goda trupper. Så han tog Medaba och Samea med sina grannstäder, liksom även Sikem och Gerizim; och förutom dessa, (kuvade han) Cuternas nation, som uppehöll sig runt det tempel som var byggt i likhet med templet i Jerusalem; han intog också storligen många andra städer av Idumeen, med Adoreon och Marissa” Omkring 200 år senare godkände Cyrus, den persiske konungen uppbyggnaden av Templet av judarna; och så började de göra.
Under konstruktionen kom det kvarvarande folket i Samariaregionen (ledda av Sanballat horoniten) till judarna för att ta del i uppbyggnaden av Templet och få vara en del av det judiska folket, -se Esra 4:2 då närmade de sig Zerubbabel och huvudmännen för familjerna och sade till dem: ” Låt oss bygga tillsammans med er, för vi söker er Gud liksom ni, och vi har offrat åt honom ända sedan den assyriske kungen Esarhaddon lät föra oss hit”
 |
| Samaritisk Torah -rulle |
Det negativa svaret från Zerubbabel och de babyloniska israelitiska ledarna blev roten till hatet mellan judarna och samaritanerna, se Esra 4:3 Men Serubbabel och Jesua och de övriga huvudmännen för Israels familjer sade till dem; ” Ni får inte tillsammans med oss bygga ett hus åt vår Gud. Vi skall själva bygga huset åt HERREN, Israels Gud, så som den persiske kungen Koresh har befallt oss.”
Den samaritanska versionen av Toran
Efter att de blivit förkastade av judarna, litade sig samaritanerna till de antika fäderna av Israel, Abraham, Jakob, Mose och Josua. De hänvisade till patriarkernas religion, i staden Sikem, där Israels fäder offrade. Denna doktrin är i fullständig motsägelse till den judiska tron att endast Jerusalem är den heliga platsen för offer.
För att styrka sin separation från judarna, genomförde samaritanerna flera textförändringar i den samaritanska Toran (vilken är en av de tidigaste versionerna av den hebreiska Toran). Denna version skiljer sig från den Masoretiska texten ( den judiska versionen av Bibeln) i tusentals små detaljer. De flesta av skillnaderna gäller lingvistiska former såväl som ideologiska eller religiösa frågor. Det följande är två olika versioner (angående vår sak) av paragrafer i den Masoretiska Toran i motsättning till den samaritiska versionen av Toran.
5 Mosebok 27: 4
Masoretisk version – När ni har gått över Jordan, skall ni på berget Ebal resa dessa stenar som jag idag ger er befallning om, och du skall bestryka dem med kalk.
Samaritisk version – Och när ni har gått över Jordan, ska ni sätta upp dessa stenar som jag idag befaller er om, på berget Gerizim, och du skall bestryka dem med kalk.
5 Mosebok 11:30
Masoretisk version – Dessa berg ligger, som ni vet, på andra sidan Jordan, bortom den väg som går mot solens nedgång i kanaaneernas land, de som bor i ödemarken mitt emot Gilgal, vid Mores terebinter.
Samaritisk version – Är de inte bortom Jordan, bakom vägen där solen går ner, i Kananiternas land som bor i Arabah mittemot Gilgal, vid sidan om Morehs terebinter, mot Sikem.
Vi måste fråga oss varför samaritanerna ansåg det nödvändigt att förändra och understryka att altaret var byggt på berget Gerizim (i motsats till berget Ebal enligt den masoretiska Tora-versionen). Dessutom fortsatte de med att betona att både berget Ebal och berget Gerizim var lokaliserade ”framför Sikem”. Enligt Zertal flyttade samaritanerna i sin iver att riva upp och separera sig själva från judar som återvände från exilen, det ursprungliga berget Gerizim (Jebel Kabir) till platsen för sitt eget samhälle, vilket är det samaritanska berget Gerzim, eftersom detta berg ligger mittemot Sikem (såväl som berget Ebal). De lade till bihanget ”framför Sikem” för att skapa trovärdighet till sina geografiska beskrivningar av Sikemområdet.
Den korrekta bibliska placeringen av bergen runt Sikem enligt Zertal
Sammanfattning
I. Altaret var byggt av ohuggna fältstenar; Bibeln förbjuder uttryckligen huggande eller formande av stenarna till Josuas altare på berget Ebal med redskap av järn.
II. Arkitekturen av altaret har en slående likhet med de ziggurater som var vanliga i Mesopotamien. Bibeln upplyser om att de hebreiska patriarkernas rötter var from Mesopotamien.
III. Varierande offergåvor var begravna i kärl under sidoväggarna av altaret. Inuti några av kannorna fanns offergåvor av juveler i egyptisk stil. Andra kannor hade tecken på att de i det förgångna hade innehållit olja och vin. Bibeln befaller att delar av ritualen skulle vara offergåvor av guld, brons, vin, olja och mjöl till Israels Gud.
IV. Utgrävarna fann också ett fyrarums-hus (känt som ett israelitiskt hus) som innehöll stora Pithos (stora lagringskärl), vilket karakteriserar huvudsakligen israelitiska bosättningar.
V. Platsen innehåller cirka 3000 ben av djur som blev slaktade och brända. Enligt Bibeln skall vid djuroffer, djuret slaktas och brännas på ett altare (3 Mos 1:1-9)
VI. Man fann att benen i altaret tillhörde fyra typer av djur, får, getter, boskap och gazeller. Det fanns inga ben av hundar eller svin (vanliga vid kananitiska bosättningar). Enligt Bibeln är får, getter och boskap de djur som skall offras, medan gazeller är kosher mat som kan ätas.
VII. De ben av djuren som var brända samlades in och undersöktes av zooarkeologer som fann att nästan alla av dem var av ungt hankön. Bibeln befaller att endast unga djur av hankön skall offras.
VIII. Platsen daterades med C-14 analys från djurben. Resultatet visade att djuren blivit slaktade runt 1100-talet f Kr, några få år efter Ramesses II:s regering, (hans städer Pi-Rameses och Pi-thom är omnämnda i 2 Mosebok).
Epilog
- Den rituella platsen på berget Ebal blev utgrävd under åtta säsonger.
- Likheten mellan den rituella platsen vid berget Ebal och den bibliska beskrivningen av det altare som nämns i 5 Mosebok och Josua är oomstridd.
- Bland arkeologerna pågår en häftig debatt om upphovet till platsen, dess uttydning, etniciteten hos de folk som grundade den, och dess syfte och funktion.
- I gensvar till de varierande tolkningarna av platsens natur, kommenterade professor Larry Steiger från Harvard universitet: ” Om det fanns ett altare på berget Ebal, skulle detta ha en revolutionerande effekt; vi (arkeologer av den bibliska eran) kommer att bli tvungna att gå tillbaka till kindergarten”.
Referenser
Kempinski, A. “Joshua’s Altar—An Iron Age I Watchtower,” BAR, January / February 1986; Zertal, A. “Different Interpretations: How Can Kempinski Be So Wrong?” BAR, January / February 1986.
Zertal, A.“An Early Iron Age Cultic Site on Mount Ebal: Excavation Seasons 1982–1987—A Preliminary Report,” Tel Aviv 13–14 (1986–1987), pp. 9–30.
Zertal, A. “Has Joshua’s Altar Been Found on Mt. Ebal?” BAR, January / February 1985.
Zertal, A. “ Mt. Ebal – 1983/1984” Hadashot Arkheologiyot 1984 , pp. 24-26.
Zertal, A. “ Mt. Ebal – 1986” Hadashot Arkheologiyot , 1987 pp. 32-33
Zertal, A. “ Mt. Ebal – 1987” Hadashot Arkheologiyot , 1987 pp. 34-35
Zertal, A. “ Mt. Ebal – 1989” Hadashot Arkheologiyot , 1989 pp. 38
Zertal, A.“ Eight Seasons of Excavation at Mount Ebal ”, Qadmoniot: A Journal for the Antiquities of Eretz-Israel and Bible Lands / Vol. No. 1/2 (89/90) / 1990, pp. 42-50
