Ekrons kungliga inskription

Tel Ekron

Ekron var den nordöstra staden bland filisteernas städer. Den identifierades med hög säkerhet bland ruinerna av Tel Miqne. Det är en av de största platserna från Järnåldern i Israels land. Platsen är lokaliserad på den låga slätten, öster om Kibbutz Revadim, och ligger söder om Sorekfloden. Denna plats passar med lokaliseringen av staden Ekron från de bibliska beskrivningarna, spciellt i beskrivningen av Juda stams norra gräns (Josua 15:10-12).

 I utgrävningar som började i Tel Miqne år 1982, blev en mäktig filisteeisk stad upptäckt i all sin härlighet. Den är omgiven av en solid tegelstensmur. Man fann där ett avgränsat arkeologiskt lager, som innehöll många krukskärvor av mycensk typ. Den gamla staden beboddes först under Bronsåldern av kananeerna. Under Järnåldern, med invationen av sjöfolken, blev staden en betydande filisteisk bosättning. Vid slutet av 700-talet f Kr, intog assyrierna Ekron och tog kontroll över staden. Från den dagen blev staden känd för sin olivoljeproduktion för det assyriska väldet. År 603 f Kr blev staden fullständigt ödelagd av det babyloniska riket lett av Nebukadnessar. En mindre bosättning ägde rum kort efteråt, men efter någon tid blev staden övergiven.

Ekrons kungliga inskription

Under arkeologiska utgrävningar år 1996,  uppdagades en filisteisk inskription vid Tel Miqne platsen. Enligt denna inskription identifierades staden som det bibliska Ekron. Inskriptionen blev publicerad år 1998 och är för närvarande utställd vid Israels museum i Jerusalem. Den är skriven på en filisteisk dialekt med feniciska bokstäver som var i användning under järnåldern, en era som är parallell med den första tempelperioden, och dateras till 700 – 800-talet f Kr. Inskriptionen dokumenterar fem av stadens kungar: Achish, Paddy, Yesid, Ada och Yair. Stadens härskare Paddy Ben Achish har dedikerat den till sin gudinna Ptagia. Namnen Achish och Ptagia har sina ursprung från filisteiskt språk, och detta vittnar om den

Transcription

1. bt.bn.ʾkyš.bn.pdy.bn.

2. ysd.bn.ʾdʾ.bn.yʿr.šr ʿq

3. rn.lpt[ ]yh.ʾdth.tbrkh.wt

4. šm[r]h.wtʾrk.ymh.wtbrk.

5. [ʾ]r(ṣ)h

Svensk översättning

1. Huset (templet) som byggts, (av) Achish son av Paddy, son av

2. yasd, son av Ada, son av Yair, härskare över Ek-

3. ron, för ptgyh hans dam, må hon välsigna honom, och

4. beskydda honom, och förlänga hans dagar, och välsigna

5. hans land

Achish- en filisteisk kungs namn, förekommer i två olika och oberoende källor.

Bibeln: 1 Sam 21:11  Och David steg upp, och flydde den dagen av fruktan för Saul, och for till Achish kungen i Gath.”

Achish förekommer i Bibeln som namnet på den filisteiske kungen i staden Gat. Observera att förutom Achish är inget annat namn av någon filisteisk kung omnämnd i Bibeln.

Namnet Achish  med titeln “Kung av Ekron” förekommer i Sennacheribs Annualer  från Esrachadons tid ( den yngste sonen till Sennacherib,  som regerade efter honom), där kungen i Assyrien hänvisar till kungar och städer som gav sig under honom i Kanaan.

Esarhaddons Prism B

"Jag kallade upp kungarna från Hattilandet (med dess omgivningar) på andra sidan av floden Eufrates: Ba´al, kung av Tyrus; Manasse, kung av Juda; Qawsgabar, kung av Edom; Musuri, kung av Moab; Sil-Bel, kung av Gaza; Metinti, kung av Ashkelon; Ikausu, kung av Ekron; Milkiashapa, kung av Byblos; Matanba´al, kung av Arvad; Abiba´al, kung avSamisimuruna; Puduil, kung av Bet-Ammon; Ahimilki, kung av Ashdod"

Det är troligt att namnet Achish kan härledas från ordet ”archaic” på grekiska, vilket är namnet som är givet till de antika grekerna i Iliaden och  Odysséen (av Homeros). Tidigare hettitiska dokument nämner en nation i väster vid namn Achia (Achaia) i ett av breven sända av en hettitisk kung (1300-talet f Kr), adresserat till kungen av Achaia (Achaea), och refererar till honom som jämställd med kungen av hettiterna.  sig själv.

Paddy – detta namn förekommer i ugaritiska texter som ett privat namn. Från de assyriska protokollen av Sennacherib vet vi att namnet på kungen i Ekron är Paddy.

"Under loppet av min kampanj erövrade jag hans städer, Som inte hade kapitulerat vid mina fötter; Jag förde bort deras byte. Överståthållarna och folket från Amkaruna (Ekron), lade Padi

Deras kung i kedjor, vilken var en lojal undersåte Till Assyrien, och de hade givit honom till Hiskia, juden- Han höll honom i förvar, de blev rädda och vädjade (om hjälp) hos den egyptiske kungen"

yasd, Yair – Namnen förekommer i ugaritiska texter som privata namn

ptgyh – Detta namn är inte semitiskt, det kan vara ett filisteiskt eller indo-europeiskt namn på en guddom och var antagligen den mäktiga guden i Ekron. I Tel Miqne fann utgrävarna krukor med inskriptioner "Kadesh" and "L'ashrat". Det är möjligt att ptgyh är den filisteiska motsvarigheten av den kanaaneiska gudinnan Ashera.

Adth - Betyder: Hans älskarinna. Adth är den kvinnliga formen av en gentleman på det feniciska språket.  Titeln Adth

blev funnen på ett privat sigill från Juda: " l'Adth, hustrun till Peshor".

Roten till ordet Adth är känd från ugaritiska texter som en förnäm titel på en kvinna/gudinna.

Ugaritiska texter KTU 2.68

Isebels sigill

Isebels sigill

Isebel dotter till Etbaal, kung av Sidon, och fenicierna; Hustru till Ahab, kung av Israel och moder till hans två söner, Ahaziah och Yehoram, som intog tronen efter hans död. Isebels namn innehåller ett kanaaneiskt element, ”zvl” vilket betyder prins, mästare "Zebul". Det används ofta för att beskriva kanaaneiska gudar i allmänhet och för att beskriva guden Baal speciellt. Isebel uppmuntrade de kanaaneiska prästernas och Baalprofeternas ritualer och Asherah, och var i själva verket beskydarinna av denna kult.

Elia och Elisa anklagade henne mer än Ahab för förföljelsen av Guds profeter och etablerandet av officiella kanaaneiska traditioner i Israel. Isebels kungliga ursprung och hennes utbildning gav henne oöverträffad politisk makt under hennes mans och hennes söners regering. Hon handlade som om hon fortfarande var rikets drottning även om bibliska författare är noggranna med att inte ge henne denna titel, och det var hon som kom upp med idén att mörda Nabot så att Ahab kunde ärva hans land och även sätta planen i aktion (1 Kon 21). Planläggningen av denna komplott visar att hon hade kunskap om lagar och hade handlingskraft. Isebels politiska makt gick inte förlorad med hennes mans död. Hon bar titeln konungamoder (2 Kon 10:13). Efter mordet på hennes son Joram av Jehu som gjorde uppror mot honom, blev Isebel tydligen arresterad ( 2 Kon 9:14-28). Till slut befallde Jehu att Isebel skulle dödas. Till och med i sin död förblev hon en kvinna utan restriktioner men ändå kunglig. Bibeln säger att hon utmanade Jehu, 2 Kon 9:30 “Så kom nu Jehu till Jisreel. När Isebel fick höra detta, sminkade hon sig kring ögonen, och smyckade sitt huvud och såg ut genom fönstret.”

År 1964, fann arkeologen Nachman Avigad ett sigill ingraverat med feniciska bokstäver. Han daterade sigillet till 800:e århundradet f Kr. Sigillet är ingraverat med bokstäverna YZBL. Av symbolerna på sigillet att döma, står det klart att det tillhörde en högt stående person. Det finns forskare som åberopar att stämpeln tillhörde den ökända drottningen från Israel Isebel.

Sigillets karakteristik

Den övre delen av sigillet var i hög grad skadad, så om det hade funnits bokstäver på det, har de gått förlorade. Sigillet bär symboler som indikerar att ägaren var en kunglig kvinna. Därtill tillkommer att sigillet är förhållandevis stort jämfört med sigill som vanligtvis ägdes av vanliga innevånare. Sigillet finns i Israel Antiquities Authority´s samling, och är lagrat i Israels Museum.

Isebels anknytning till sigillet

Bibeln beskriver drottning Isebel som en kvinna med enormt inflytande över sin man och sina omgivningar. Hon manipulerar landets affärer efter sin vilja med listiga metoder, inklusive användingen av sin mans sigill för att sända ut order i riket, se 1 Kon 21:8 Därefter skrev hon ett brev i Ahabs namn och satte sigill under det med hans signetring och sände så brevet till de äldste och förnämste i Nabots stad, de som bodde där jämte honom. 9 Och hon skrev i brevet så: “Lys ut en fasta och låt Nabot sitta längst fram bland folket.”

I enlighet med Isebels karaktär, är det mycket troligt att hon skulle ha haft sin egen signatur, en som skulle sätta henne i stånd att oberoende hantera rikets affärer. Enligt Nachman Avigad ger sigillets särdrag ett kungligt intryck. Dessutom är Isebel ett sällsynt feniciskt namn.

Sigillets bokstäver och symboler

Sigillet är mycket elegant och fullt med egyptiska symboler. I toppen är det en gravering av en bevingad sfinx med en kvinnas ansikte. På sfinxens huvud finns det kvar en kant av en krona (det mesta av kronan är förstört av skadan på den övre delen av sigillet). Sfinxens kropp har en lejoninnas form. Framför sfinxen är det ingraverat den egyptiska symbolen av ANAK, som är en symbol för liv. Den horisontella linjen under sfinxen verkar dela stämpelavtrycket i två delar. Under linjen är det graverat en bevingad platta, vilket är en välkänd antik symbol ( förekommer på ”till konungen” handtag på krukor och är mycket lik de bevingade skalbaggssymbolerna på Hiskias bulla).

På bägge sidorna finns det cobraormar, vilket är vanligt på de egyptiska faraonernas kungliga kronor. Den ormlika formen under falken är faktiskt en lotussymbol för förnyelse, vilket vanligtvis relaterar till kvinnor. Det unika med sigillet är sättet på vilket bokstäverna är spridda över hela sigillet. Men det finns ganska många sigill i vilka bokstäverna roterar runt ägarens centrala dekoration.

Som nämnts ovan, formar bokstäverna sekvensen "יזבל" . För att kunna fullborda namnet på Ahabs hustru, är det nödvändigt att ha ett prefix . De flesta sigill bär också bokstaven "ל" framför ägarens namn för att uttrycka ägarskapet hos sigillet.

Därför borde vi förvänta att kunna se ordet "אזבל  " (Jezebel). Det är möjligt att den skadade delen innehöll de två bokstäverna "א" och " ל". I enlighet med hur bokstäverna är utspridda runt sigillet, är det föga troligt att den skadade delen skulle ha innehållit två bokstäver. Därför föreslår jag att enbart bokstaven "א" har funnits där.

Hiskias bullor

Hiskias bullor

Kung av Juda från 715 f Kr till 686 f Kr. Hiskia beskrivs som en krigsman av filisteerna och en rebell i Assyrien, men till hans huvudsakliga handlingar hör de religiösa reformer som han genomförde i Juda, framför allt utrotningen av avguderi och centraliserandet av tillbedjan till templet i Jerusalem. Enligt Bibeln utrotade Hiskia dyrkandet av Ashera; han inställde också avgudadyrkandet på de höga platserna. Det är allmänt accepterat bland de lärde att han gjorde så i femte Mosebokens anda. Enligt skriften gick Hiskia långt med sin religiösa reform och malde ner kopparormen som Moses hade gjort i öknen. Bibeln säger oss att folket tillbad ormen som ett oberoende gudsväsen vid namn Nehushtan. Denna beskrivning motsvarar det deuteronomistiska synsättet som betraktar avgudadyrkan som en synd.

2 Kon 18:1 I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regeringsår blev Hiskia Ahas son, konung i Juda. Han var tjugofem år gammal när han blev konung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjas dotter. Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldelse såsom hans fader David hade gjort. Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Aseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose had gjort; ty ända till denna tid hade Israels barn tänt offereld åt denne. Man kallade honom Nehustan.

Namnet Hiskia i utombibliska källor

Den första bullan som blev funnen av en arkeolog, upptäcktes bland många krukskärvor, statyetter, sigill, bullor och varierande fynd vid slutet av säsongen år 2009 i Ofel-utgrävningen. Fynden upptäcktes i en soptipp som användes under Hiskias dagar förvara  födoämnen. Efter våtfiltrering katalogiserades fynden och lagrades. I början av 2011, när man processade fynden, fann arkeologerna en bulla med två rader skrift med en bild av en bevingad sol mellan dem. Bullan bar inskriptionen "till Hiskia Ahas kung av Juda".

Sigillavtryck med Hiskias namn har varit kända på marknader för antikviteter under årtionden. En del av dem bar en symbol av en bevingad scarabé (skalbagge); andra bar en bevingad solsymbol. Som nämnts ovan, så representerar kung Hiskias bulla från Ofel den första gången som man funnit en bulla från en judisk kung i arkeologiska utgrävningar.

[לחזקיהו א[ח]ז מלך יהוד[ה
Till Hiskia Ahas kung av Juda.

יהודה
[לחזקיהו א[חז] מל[ך
Juda
Till Hiskia Ahas kung 

[לחזקיהו בן א[חז
Till Hiskia son av Ahas 

ל]אשנא עבד חזקיהו]
Till Ashna Hiskias tjänare 

לדמלא עבד חזקיהו
Till Domla, Hiskias tjänare 

ליהוזרח בן חלקיהו עבד חזקיהו
Till Yehozarah son av Hilqiyahu Hiskias tjänare 

לדמלא עבד חזקיהו
Till Domla, Hiskias tjänare 

Kung Hiskia i assyriska inskriptioner

Inskription 26 av Sargon II

Tavlan upptäcktes i de gamla ruinerna av Nineve. Inskriptionerna handlar om många ämnen, bland dem rapporterar inskriptionen en militär kampanj av Sargon II mot Hiskia kung av Juda, vilket inkluderade erövringen av staden Azeka.

[ Assyriens gud stödde] mig, och till Hiskias land Juda j[udah gick jag. Under] min resas lopp, offret från kung .......................] ] Herren över assyriern min herre, provinsen av Hiskia judaiten som [...................... ... hästarna] Se, rösten från de mäktiga arméerna från Assyrien Hör fruktan i [deras hjärtan ... 

Sennacherib's krönikor

Assyriska krönikor blev skrivna på prismastenar av de assyriska kungarna. Inskriptionen beskriver Sennacheribs resa i Israels land vid slutet av 700-talet f Kr. Sennacheribs prisma var känd för att den nämner Sennacheribs tredje resa västerut, i vilken han beskriver sitt krig mot Juda rike med Hiskia. Denna händelse är dokumenterad i Bibeln i tre böcker: Konungaböckerna, Krönikeböckerna och Jesaja bok.

“När det gäller Hiskia, judaiten, så underordnade han sig inte mitt ok. Jag belägrade 46 av hans befästa städer, murade fästningar och de otaliga små byarna i deras omgivningar…. Jag ledde bort 200 150 människor, unga och gamla, män och kvinnor, hästar, mulor, åsnor, kameler, stor- och småboskap oräkneliga, och räknade dem som byte.”

Siloaminskriptionen

Siloaminskriptionen

I den blå cirkeln: tunnelns lokalisering i Jerusalem

 Siloam tunneln

Vattentunnel som blivit uthuggen under Davids stad i Jerusalem. Tunnelns längd är 530 m. En vanlig hypotes angående tunnelns datering är att den kom till under Hiskias regeringstid (sent 700-tal och tidigt 600-tal f Kr).

2 Kon 20:20 Vad nu mer är att säga om Hiskia och om alla hans bedrifter och om hur han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det finns upptecknat i Juda konungars krönika.

Det verkar som om huvudskälet till att tunneln höggs ut var att föra vatten från ena sidan av staden till den andra.

Ingång till Siloamtunneln år 1816

 Inskriptionen

Inskriptionen blev funnen i Siloamtunneln år 1880 av en pojke som gick i tunneln. Den blev borttagen av en girig invånare och bröts i 6-7 delar. De turkiska myndigheterna konfiskerade delarna och flyttade dem till ett museum i Istanbul där de sattes samman. (Inskriptionen finns fortfarande där idag). Inskriptionens höjd är 23 cm, och 66 cm lång. Den innehåller 6 rader skrivna med en antik hebreisk skrift.

Facsimile av Siloaminskriptionen

Inskriptionen innehåller 222 bokstäver, och det uppskattas att det saknas 22 bokstäver  (som inte överlevde vandaliseringen). Den är skriven i en biblisk stil där Mater lectionis stavningen saknas.

Siloaminskriptionen är en avvikande text bland antika inkriptioner. En närmare undersökning av Siloaminskriptionen avslöjar ett unikt format bland andra Brons- och Järnålders inskriptioner som blivit funna genom hela Levanten.

Översättning till svenska av Siloaminskriptionen

.. Tunneln... och detta är berättelsen om tunneln medan ...

 [stenhuggarnas] yxor var mittemot varandra och när det var tre alnar kvar att hu[gga?] ...rösten av en man ...

Ropade till sin kollega, ty det var en *ZADA(spricka?) i klippan, till höger [och till vänster] ... och på dagen av

tunnelns (slutförande) slog stenhuggarna var och en mot sin kollega, yxa mot yxa och flödade

vattnet från källan till poolen ett tusen tvåhundra kubik. Och ett hundra

alnar var höjden av klippan över huvudena på (stenhuggarna)

[…] הנקבה. וזה היה דבר הנקבה. בעוד ]מניפים החוצבים את[

הגרזן אש אל רעו, ובעוד שלוש אמות להנ[קב, נשמ]ע קל אש ק

רא אל רעו, כי הית זדה בצר מימן ומ[שמ]אל. ובים ה

נקבה, הכו החצבים אש לקרת רעו גרזן על [ג]רזן. וילכו

המים מן המוצא אל הברכה במאתי[ם ו]אלף אמה, ומא[ה]

ת אמה היה גבה הצר על ראש החצב[ם].

* ZADA är ett ord i singularis och finns inte i Bibeln eller någon annan källa. Översättningen är ett kontextuellt förslag.

  

Karaktären på kungliga konstruktionsinskriptioner

De flesta antika kungliga inskriptioner (stenstoder) graverades för att hedra konungar och deras bedrifter. Monumentala Brons- och Järnåldersinskriptioner berättar ofta om segrar över 

fiender, tillfångatagande av krigsfångar, andra stammars eller nationers slaveri, byggnadsprojekt, vattendammar och presentation av kungar som gudarnas skyddsling. 

I tillägg placerades de monumentala inskriptionerna (stenstoder) på centrala platser, där kungarikets invånare och andra utomstående skulle se kungens storhet. Under utgrävningar har arkeologerna funnit monumentala inskriptioner på centrala platser såsom stadsporten, framför konungens palats, templet för den lokala guden etc.

Insikter från Siloam inskriptionen

I motsats till monumentala inskriptioner saknar Siloaminskriptionen allt av följande:

1. Namnet på den kung som gav order om uthuggningen av tunneln är inte nämnd, dessutom finns det inga ärande eller lovprisande ord till tunnelprojektet.
2. Inskriptionen är “gömd” inuti tunneln. Det är en onaturlig plats för en inskription, denna plats är inte nåbar för allmänheten så att de skulle kunna uppskatta kungens projekt.
3. Siloaminskriptionen verkar vara ett ingenjörsdokument skrivet av mannen som var ansvarig för konstruktionen av tunneln. Denna hypotes är baserad på inskriptionens text:

• Den skrivande beskriver uthuggningsmetoden av tunneln. Den som skrivit, beskriver uthuggningsmetoden av tunneln, uthuggningen skedde med två grupper stenhuggare från motsatt håll. 

• Inskriptionen nämner dimensioner som beskriver längden av tunnelns bana, och dess djup under jordytan.

• Författaren indikerar att de två motsatta grupperna av stenhuggare började höra varandra när det var tre kubikmeter av solid klippa mellan dem. Orsaken (enligt författaren) var sprickor från vänster till höger längs klippan.

Bibliska referenser för inskriptionens datering

Ur epigrafisk synpunkt, matchar inskriptionens bokstäver Järnålder II –perioden. Sedan det inte fanns något biologiskt material i tunneln, finns det ingen möjlighet att utföra C 14 datering. Den troligaste initiativtagaren till tunnelprojektet borde vara kung Hiskia, eftersom Bibeln nämner honom som initiativtagare till några få byggnadsprojekt med vatten. Bibeln indikerar att Hiskia förstärkte staden före upproret mot Assyrien, och några förberedelser var att stänga av alla källor utanför Jerusalems murar.

2 Krön 32:1-9,4 Mycket folk församlades och täppte till alla källorna och dämde för bäcken, som flöt mitt igenom trakten, ty de sade: ´När de assyriska kungarna kommer, bör de inte finna vatten i sådan myckenhet´. 

I 2 Kon 20: är författaren mycket specifik angående Hiskias vattenföretag, v 20: Vad nu mer är att säga om Hiskia och om alla hans bedrifter och om hur han anlade dammen och vattenkanalen och ledde vatten in i staden, det finns upptecknat i Juda konungars krönika.

I 2 Krön 32 finns det en ledtråd till angående Hiskias vatten vattenanläggning, v 30: Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet nedåt, väster om Davids stad. Och Hiskia var lyckosam i allt vad han företog sig.

Konklusion

Siloaminskriptionen blev skriven på den judiske kung Hiskias tid. Inskriptionen blev förmodligen uthuggen av den ingenjör som var ansvarig för tunnelkonstruktionen. Författaren var angelägen om att dokumentera uthuggningsmetoden och arbetarnas progress. Författaren ristade inskriptionen inuti tunneln på en onåbar plats, och det är tydligt att det var mer av ett syfte att dokumentera än för allmänheten att uppskatta företaget.

Referenser

Shmuel Ahituv - "HaKetav VeHaMiktav" second edition 2012 ,Handbook of Ancient Inscriptions from the Land of Israel and the Kingdoms beyond the Jordan from the Period of the First Commonwealth.

R. Reich and E. Shukron, The System of Rock-cut Tunnels near Gihon in Jerusalem,

Reconsidered, Revue Biblique, 107/1: 5-17.

Frank R. Blake Source, the word זדה in the Siloam Inscription: Journal of the American Oriental Society, Vol. 22 (1901), pp. 55-60.

Gary A. Rendsburg and William M. Schniedewind, The Siloam Tunnel Inscription: Historical and Linguistic Perspectives, Israel Exploration Journal, Vol. 60, No. 2 (2010), pp. 188-203

Jesajas sigill

Jesajas sigill 

Under utgrävningssäsongen år 2009 vid foten av Tempelbergets sydöstra mur (Ofel), blev ett litet område (som tidigare lämnats ostört under tidigare säsonger) utgrävt. Området innehöll mest rester av skräp och andra objekt som blivit kastade från den intilliggande stora antika byggnaden. Utgrävningen gav i utbyte fragment från lerkärl, statyetter och två typer av antropomorfistiska ikoner. Samlingen innehöll också stämpelavtryck på krukhandtag, sigill och några sigilltryck. De flesta av dem bar hebreiska namn.

Namnen är på de människor till vilka sigillen och avtrycken tillhörde, och ett av sigillavtrycken bar namnet och titeln på kung Hiskia. Sju av sigillavtrycken befanns vara från en betydande familj där faderns namn var Bass. Detta namn har ingen biblisk motsvarighet. Tillsammans med Hiskias sigillavtryck och Bassfamiljens dito, blev 22 ytterligare sigillavtryck med hebreiska namn funna i utgrävningen. Bland dessa fanns ett avtryck som bar inskriptionen Yesha‘yah[..] Nvy[.] ישעיה[..] נבי[..]. Det bör påpekas att detta sigill blev funnet bara några få meter från kung Hiskias sigill.

Sigillet är delat i två delar. 

1. På den övre delen av sigillet finns en teckning som var svårt skadad; endast den lägre änden av teckningen var bibehållen. 

2. Den lägre delen av sigillet är i stort sett komplett förutom en del av den vänstra sektionen som saknas.

Det enda som kunde kännas igen från teckningen, är ben av ett djur, möjligen en hjort (ett annat stämpelavtryck från samma område bar en teckning av ett hjort). 

I den nedre halvan av avtrycket (där inskriptionen börjar), var ordet leyeshaya [...](hebreiska לישעיה) skrivet på första raden. Den första bokstaven le( ל) betyder på hebreiska tillhöra; namnet efter bokstaven "ל " är yeshaya [...](hebreiska ישעיה) vilket betyder "Jesaia". Därför betyder inskriptionen på den övre raden till Jesaia [...](לישעיה). 

Som sagts ovan, är avtrycket skadat, och dess elliptiska form är inkomplett: stämpelavtrycket har plats för en eller två bokstäver till vid slutet av skriften till Isaiah. ישעיה 

I den hebreiska bibeln är namnet Jesaja skrivet som ישעיהו. Eftersom det är uppenbart att namnet är ett judeiskt hebreiskt namn från slutet av 700-talet f Kr, är det nästan säkert att den skadade bokstaven/bokstäverna efter till Jesaja ישעיה, är bokstaven vav (ו), vilket då blir namnet på den bibliske profeten Jesaja ישעיהו.

Den lägre raden på sigillet bär titeln/namnet nabi[.] (hebreiska נבי). På hebreiska betyder den här titeln profet. Det hebreiska ordet för profet är skrivet som נביא. Liksom på raden ovanför, är den vänstra delen skadad, och det ser ut som om den sista bokstaven inte blivit bevarad. Om den sista bokstaven skulle ha varit ,א skulle ordet på denna rad vara נביא (profet). 

Om de skadade bokstäverna var skrivna som ovan, bar stämpelavtrycket namnet leyesha‘yah[u] [h]navi (hebreiska (לישעיהו [ה]נביא . 

Bibeln nämner bara en profet vid namn Jesaja ישעיהו Amos son (hebreiska (בן אמוץ Denne profet är en välkänd figur under 700 – talet f Kr. Jesaja var profeten som profeterade och agerade i Juda under fyra konungars regeringstid: Ussia , Jotam , Ahas och Hiskia. 

Hebreiskt sigill (ej funnet vid Ofel) som bär namnen 

לישעיה ואמריהו  Yesha‘yahu and Amaryahu 

Ordet profet (hebreiska נביא), blev funnet i Lachish brev nr 3, ordet var skrivet på hebreiska som נבא .

Som nämnts ovan, blev sigillet funnet i samma rum som Hiskias stämpelavtryck ( 3 meter bort). Enligt Bibeln verkar det som om både konungen och profeten tog bördan av nationens ledarskap sida vid sida. 

Detta påstående bekräftas i Bibeln, där namnet Jesaja (refererande till profeten) förekommer 32 gånger, och i 16 (av de 32) finns kung Hiskias namn med i samma vers. 

Ett andra alternativ är att ordet Nubi refererar till namnet på Jesajas fader (men det finns inga tillägg såsom "son av בן" före ordet Nabi). Epitetet "son av Nubi" har blivit funnet på handtaget till en kanna och på två sigill. 

Den tredje möjligheten är att namnet "Nabi" refererar till sigillägarens stad, och då blir texten " till Jesaja Nubi = " till Jesaja, en man från Nuv" 

1 Samuel 22:19 Och invånarna i präststaden Nob blev slagna med svärdsegg, både män och kvinnor, både barn och spenabarn; också fäkreatur, åsnor och får blev slagna med svärdsegg.

Referenser 

Eilat Mazar – The Ophel Excavations to the South of the Temple Mount 2009–2013 Final reports volume 1.

Ingraverat krukhandtag från Khirbat Raddana

Ingraverat krukhandtag från Khirbat Raddana

Platsen ligger väster om Ramallah; den utgrävdes på 1930-talet av en amerikansk group. Grävarna fann en liten by från from the 11-12:te århundradet f Kr.

Utgrävningen vid byn avslöjade några få hus, och i närheten av varje hus hade invånarna grävt en cistern. 

På golvet i ett rum i ett av husen fann utgrävarna ett graverat krukhandtag. På handtaget fanns 3 tecken inristade vertikalt, och formen på tecknen vittnar om att de är bokstäver från den proto-kanaanitiska skriften som var vitt spridd under den tidsperioden.

Inskription på ett krukhandtag 

Som tidigare nämnts, fanns det tre inristade bokstäver på krukhandtaget. När vi läser ovanifrån och neråt, får vi kombinationen a.h.l. – på hebreiska "אחל". Eftersom handtaget inte är så långt, finns det inte nog plats för många bokstäver, och det verkar som om originalinskriptionen var kort. Det är logiskt att anta att kombinationen av bokstäverna är ett privat namn ( kanske namnet på krukans ägare). Man kommer att tänka på två liknande bibliska namn, namnet ”Ahilud” och ”Ahali”. Det bör påpekas att båda namnen är omnämnda i historieserien om kung David i Bibeln

2 Samuel 8:16 “Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. 

"טז וְיוֹאָב בֶּן-צְרוּיָה, עַל-הַצָּבָא; וִיהוֹשָׁפָט בֶּן-אֲחִילוּד, מַזְכִּיר." 

1 Krön 11:41 “ hetiten Uria; Sabad, Alajs son;”

"מא אוּרִיָּה, {ר} הַחִתִּי, {ס} זָבָד, בֶּן-אַחְלָי. "

Om detta namn är likt namnet på fadern till kung Davids sekreterare Ahilud “אֲחִילוּד”, kan vi anta att namnet skulle skrivas som vid de flesta antika semitiska inskriptioner; dvs, utan Mater lectionis ahl[d] “[אחל[ד”.